« Till översikten

Äventyrlig pudersemester på andra sidan klotet

När man sitter här mitt i den bästa europeiska snövintern i mans minne kan det vara svårt att komma ihåg att förra säsongen nästan var den diametrala motsatsen när det gäller snömängder.

Vintern under säsongen 2010/2011 präglades av mycket få snöfall och sedan sol, sol och ännu mer sol.

Sol är också bra, men har man fått smak för skidåkning utanför pisterna ska det gärna snöa mycket. Så för att vara helt säkra på att få uppleva massor av snö bestämde vi på redaktionen oss för att åka ditt där var störst chans att hitta djup, djup pudersnö. Något radikalt skulle göras och ett snabbt beslut togs ...

Detta är en historia om vår resa till andra sidan jorden, på jakten efter det vita guldet.


Pow, pow, powder

Mot alla odds
Restiden är lång och orten ligger lågt. Det finns ingen konstsnöanläggning och liftsystemet är en aning föråldrat och av blygsam storlek. Inkvarteringen är inget att hurra över och skyltningen är oförståelig. Mot alla odds var det vi upplevde här inget mindre än: himlen på jorden.

Varför välja en skidort som har så dåliga utsikter? Även helt bokstavligt talat? Svaret på den frågan är att "Din Pow Camp"-resan till Japan bjöd på de mest fantastiska skidupplevelserna i den mest underbara pudersnö.

Nordön Hokkaido är en av de platser i världen där det faller allra mest snö. Med ett genomsnitt på 15-16 meter snö (bara i Alaska faller det mer snö) och mer än 100 skidorter bara på nordön, var vi rätt säkra på att vi skulle ut på en resa som skulle fylla oss med intryck. Och faktiskt – det blev en resa som vi aldrig kommer att glömma.


Niseko, Hokkaido, Japan

Din Pow Camp
Vi hade valt att följa med på en av "Din Pow Camps"-resorna till pudermekkat Hokkaido i Japan. Man frestas att använda ordleken och säga "din powder", för man känner sig som herre över pudret i Hokkaido. Din Pow Camp är ett danskt initiativ, som har det ädla syftet att ta oss till platser i världen där sannolikheten för att få tag i den bottenlösa snön är som störst.

Vi var 10 deltagare med helt olika bakgrund och ålder. Yngste man var 17 somrar och äldste skidåkaren var 44 vintrar. Vi var alla skidåkare – vilket var helt tillfälligt eftersom Din Pow Camp även vänder sig till snowboardåkare. Enda kravet till deltagarna är att man ska vara en ganska rutinerad skid-/snowboardåkare, ha åkt off-pist förut och för övrigt vara i hyfsad fysisk form.

Man ska inte förvänta en traditionell resebyrå med välkomstmöten med äcklig kir, eller fastlagt veckoprogram med spelkväll på tisdagen och fransk afton på torsdagen. Här är skidåkningen avgörande.

Det klart att är man bara 10 deltagare i gruppen kan man vara optimalt flexibel och löpande anpassa sig.

Man kan också åka till Japan på egen hand och på så sätt få en billigare resa än vår paketresa. Detta var dock vårt första besök i Japan, så därför tänkte vi att det kanske skulle vara skönt med några människor som var mer Japan-rutinerade än oss. Ett beslut vi inte ångrade – Japan är så annorlunda. Bara det att köpa ett liftkort eller få något att äta var en utmaning när man inte pratar japanska eller känner till sederna. Och tro inte att dina engelska, franska, tyska eller italienska glosor hjälper dig särskilt mycket här.


BOTTENLÖST puder

Överkomlig resa
Många tycker nog att det är långt till Japan – och det är också en hård resa att åka dit ut. Men vänder man på det är det ju inte längre i flyg till Japan, än det är i buss till de franska Alperna.

SAS har en direktrutt från Köpenhamn till Tokyo, en rutt som flygs på 11 timmar. Men det går även att flyga från Arlanda och mellanlanda i Moskva. Från Tokyo flyger man inrikes till Sapporo på nordön Hokkaido, det tar att par timmar.

Från Sapporo åker man sedan tåg eller buss till den ort man har bestämt sig för. Man kan också välja att stanna i Sapporo ett par dagar om man vill. Sapporo var värd för Vinter-OS 1972 och bjuder på fantastisk skidåkning i förorterna.

Fritt val på flera plan
Det finns många skidorter i Japan, så vilken ska man välja? Vår resa gick direkt med buss vidare till Niseko, som är det närmsta man kommer på en skidort som vi känner igen från Europa. Här är skyltningen på engelska, det finns ett större liftsystem (Japans största) och till och med internationella skidturister från bland annat Australien och Nya Zeeland.

Här finns också ett rikt restaurang- och nattliv. Man kan i stort sett tro att man har hamnat på en europeisk skidort. Det enda som konstant påminner dig om att du faktiskt är i Japan, är snömängderna. Det finns otroligt stora mängder snö.

Är man en blandad flock, där några vill åka på pister medan andra vill tumla runt i off-pisten, är Niseko vårt bästa bud på en skidort att resa till i Japan.

Åker man till Japan uteslutande för att uppleva puderåkning är Niseko också ett bra bud. Här finns många möjligheter.

Vi har ingen aning om hur många blå, röda eller svarta pister det finns i området. Eller hur många pistkilometer Niseko kommer upp på. Men ärligt talat har det ingen betydelse för skidåkningen. Oavsett hur det der ut på en karta, är känslan av skidorna som glider genom pudret fantastiskt.

Kvällsskidåkning i världsklass
Det var även i Niseko som vi upplevde den mest fantastiska kvällsskidåkningen vi hittills har provat. Efter en hel dag i pudret var vi lite trötta i benen. Vår kropp behövde vila. Klockan var 16, och allt förnuft sa att skiddagen borde vara förbi. Enda problemet var dock att det hade börjat snöa, så där som det bara gör på film – och så i Japan. Det välte ner snö i en grad som ingen av oss tidigare hade upplevt. En centimeter i minuten, som man säger. Och om det är något som kännetecknar en sann puderhund, så är det att han inte kan sitta still när det väller ned snö från ovan.

Den mest rationellt tänkande i flocken lade dock en strategi: "Nu går vi till spa-avdelningen ett par timmar och får lite välbefinnande och lite att äta och när vi kommer ut igen har det fallit färsk pudersnö till oss."

Vi kopplade av i japanska varma källor ett par timmar, fick tankat lite energi i form av mat och dryck. Och mycket riktigt. När vi återigen klädde på oss våra skidkläder och klickade på skidorna runt 19-tiden, hade det fallit knappt en halv meter puder. Det var dags för puderkvällsskidåkning i världsklass.

Kvällsskidåkningen i Niseko försiggår inte som i Europa på en lätt röd pist ner mot stan. Nä och åter nej! Här lyser man upp ett helt berg så att man kan åka överallt – även inne i skogen. Det är en fantastisk upplevelse att åka i djupsnö i en skog sent på kvällen i ett perfekt ljus. Vi befann oss i ett tillstånd av renodlad lycka.

Skidåkning i Japan - deep not steep
Bergen i Japan påminner om de skandinaviska fjällen. De är inte jättehöga (jag tror inte vi kom över 1500 meter över havet). Och bergen är ganska "runda" och vänliga. Den mesta skidåkningen är därför greppbar – även för skidåkare som inte är världsmästare i off-pisten. Vi anser faktiskt att Japan är det perfekta stället att lära sig att åka off-pist. Man hittar barnvänliga nedfarter i det torraste och lättaste puder man kan tänka sig.

De mer erfarna världsmästarna, som söker efter stora klippor att "droppa" och nästan lodräta couloires at straight line, ska kanske stanna i Frankrike och sätta sitt liv på spel där. För alla oss andra som bara älskar djupt, djupt puder är Japan ett paradis på jorden. De japanska skogarna är en enda stor och fantastisk lekplats för alla med puder på hjärnan.

Det snöar hela tiden. Om det inte snöar är det för att det just har slutat snöa och så börjar det snöa lite igen. Här pratar man inte om snögaranti utan om pudergaranti.


Det kända bilden som faktiskt är tagen i Japan
inte i Österrike som många har trott.

Vill du ha en skidsemester där du kan få lite sol i ansiktet, så håll dig borta från Japan. Sol från en molnfri himmel är inte ett väderfenomen som existerar. För att understryka detta berättade vår bergsguide en liten anekdot:

Från toppen av Mount Niseko An'nupuri finns det en luftlinje inte långt från vare sig den japanska oceanen eller Stilla havet. I alla fall inte längre än att man skulle kunna se de två haven med blotta ögat. Under de tre vintersäsongerna vår guide hade varit i Niseko, hade vädret bara vara tillräckligt bra en gång för att kunna se båda haven samtidigt. Resten av tiden hade det hängt tunga snömoln på himlen. Men vem behöver sol, när det är puder så långt ögat når?


Den här liften körde inte just den dagen!

Road trip med skidorna
Niseko är också en bra bas för en road trip och åka runt till några av de många mindre japanska skidorterna. Bara av den anledningen att man i Niseko kan hitta engelsktalande biluthyrare, kvalificerar staden till en bra bas, men även för att den ligger ganska centralt.

Vågar man och har man tid att röra sig lite längre bort från det mer turistvänliga Niseko, kan det rekommenderas. Vi var själva ute på en liten "road trip" runt till mindre skidorter. Genomgående kännetecknades de av otroliga mängder snö, få människor, få liftar, snöväder, japanskspråkig skyltning men fantastisk skidåkning.

Vi vill framförallt framhäva den hemliga pärlan Kurodake. Stället är så hemligt att det egentligen inte alls är en skidanläggning. Egentligen är det bara ett berg och en enda kabinlift. Och liften är inte tänkt till galna skidåkare utan till vandrare under sommaren.

Förutom oss var det därför bara fem(!) personer, som hade inlöst liftkort den dagen vi kom förbi. Härav utgjorde ett svenskt filmteam de tre av de fem. Filmteam i snön kan man känna igen utifrån det faktum att man aldrig ser dem. De vistas någonstans långt ut i offpisten, där de kämpar en hård kamp för att få den perfekta tagningen. De ställer upp och utför allt för sjuka stunts, som kommer i en skidfilm med en japansk puderdel till nästa säsong.

I praktiken hade vi därför hela berget för oss själva, vilket betydde "first tracks" hela dagen. När vi kom i botten till kabinen, reste kabinföraren sig från sin pall, startade kabinen och körde upp oss till toppen. Det borde vara en mänsklig rättighet att ha sitt helt egna branta (ja, Kurodake var faktiskt brant terräng) berg med djup pudersnö. Låt oss bara kalla det en av de bättre skiddagarna i vårt liv.

Igen och igen ... och igen
Det är en enda fara med att bryta med de gamla europeiska vanorna och åka till Japan – man får mersmak. Ursprungligen var vår resa tänkt att vara once-in-a-lifetime-resa för pappa och son. Men ack nej – det blir inte sista gången vi åker till Japan. Vi är rädda för att vi måste åka hit igen och igen ... och igen. Vi får börja panta burkar så att vi har råd att åka på nästa säsongs drömresa. Din Camp arrangerar resor även i år och är man snabb kan man kanske hinna med att följa med under 201-säsongen.

Inte ens de värsta jordbävningarna, våldsamma tsunamier och atomolyckor ska hålla oss borta. Vi är helt trygga med att åka till pudrets hemland, Japan. Faktiskt var vi i Japan när katastrofen inträffade, men ingen omkring oss lät sig skrämmas och det var koll på allt. Så det finns inget som kan stoppa oss. Vi måste åka på ännu ett puderäventyr till Japan.


Med en blå hjälm är man säker under en jordbävning