Ett par dagar i Schladming – utan Backstreet Boys, men med bergsäker piståkning
Vi anlände till Schladming exakt en dag för sent. Backstreet Boys hade precis dragit igång säsongsöppningskonserten inför 50 000 människor.
… och vi stod kvar med känslan av att vi kanske hade prioriterat fel i livet.
Förra året fick vi Simply Red och ett lager magisk nysnö; i år fick vi nöja oss med… bergfast piståkning och det vackraste decemberljuset.
Det är trots allt inte så illa.
Även om snömängderna var desamma som senast vi var här, hade Schladming återigen lockat oss med sina enastående pister. Och som vanligt levererade de: långa, breda, välpreparerade boulevarder av vitt, där till och med en medelmåttig amatör kan känna sig som en carvingskung.
Enligt vår mening är det här något av den bästa och mest konsekventa piståkning Alperna har att erbjuda.
Nyheter och en imponerande bas
Nytt för den här säsongen är också att den gamla akilleshälen i förbindelsen mellan Planai och Hauser Kaibling har uppgraderats. Hela två splitternya liftar – till den nätta summan av 25 miljoner euro – binder nu ihop området betydligt bättre.
Det märks.
Vi kunde utan problem ta oss runt på alla fyra bergen: Hauser Kaibling, Planai, Hochwurzen och Reiteralm, och vi kunde åka hela vägen ner överallt på fina, välpreparerade pister.
De nya liftarna skapar en bättre förbindelse mellan Hauser Kaibling och Planai.
Vi erkänner gärna att vi var glada över att ha med oss nyslipade pistskidor.
Schladmings konstsnöanläggning är imponerande, och de hade verkligen bankat ner en stabil bas. Folk på pappskidor och med slöa kanter gled betydligt mer sidledes än vad som är önskvärt.
De små detaljerna gör skillnaden
Men något av det som gång på gång imponerar på oss i Schladming är alla de små detaljer som ingen riktigt pratar om – men som gör skillnad varje dag. Till exempel:
- Stolar på parkeringsplatserna, så att man kan ta på sig pjäxorna utan att behöva utföra yoga.
- Små borstar för att rengöra pjäxorna innan hela bilen förvandlas till en miniutgåva av Arlberg.
- Krokar på alla de – alltid pinsamt rena – toaletterna.
- Handskvärmare (!) på samma ställen.
- Gott om el-laddstationer.
… och generellt en infrastruktur som bara fungerar.
Det kanske låter som småsaker, men det osar av professionalism och en destination som ständigt optimerar… ja, allt.
Gulaschsoppa/skivatten-index
Prismässigt har skidåkning blivit en sport för människor med antingen sparade pengar eller stark förträngningsförmåga. Men vi noterade att lunchen fortfarande kan vara rimlig här.
En skål soppa och en skiwasser för 12 euro? Det börjar lukta ett gulaschsoppa/skivatten-index, som vi härmed introducerar. Kom gärna med inspel från andra destinationer – det här kan bli en grej.
Avslutningsvis ska det nämnas att vi var inbjudna av det lokala turistkontoret och bodde utmärkt (och förvånansvärt prisvärt) på Hotel Und, på gångavstånd till liften.
Det kan varmt rekommenderas – Backstreet Boys eller ej.
