Val Gardena är finsmakarnas paradis

Val Gardena är en del av världens största skidområde, Dolomiti Superski. Trots det, så är det inte antalet pister, som utmärker denna avskilda dal.

“Nej, det är inte den där, vi ska längre upp på berget. Ni kan inte se den alls, förrän ni är precis framför den.”, sa vår guide Christina Demetz. Vi hade åkt riktigt många kilometer på skidor den dagen, klockan var lite över ett, vi hade en bra restaurang i siktet, och vi var vrålhungriga.

Det kändes lite ironiskt att vi här, i världens största skidområde, skulle åka förbi den ena mysiga och trevliga italienska restaurangen efter den andra, för att kunna nå fram till en särskild alpstuga. Vår guide hade själv sagt, att detta skidområdet utmärkte sig gentemot så många andra, med hänsyn till kvaliteten på restaurangerna som gömde sig uppe i bergen, och kvaliteten på skidåkning för att kunna komma dit. Men när det kommer till mat, så är italienarna kända för sin perfektionism, så det får man bara lära sig att leva med.

Det var mot slutet av mars månad, och den italienska solen fick de vita bergen till att skina bländande skarpt. Även bakom solskenslinsen i mina skidglasögon, så blev jag tvungen till att kisa lite, och det var knappt att jag hade behövt något underställ under min tunna skaljacka och skalbyxa.

Med ett tempo och elegans enbart förunnat folk uppvuxna i bergen, ledde vår guide vägen mot en soldränkt terrass, inramad av en hel vinters snöfall. Här satt folk med solglasögon och bara armar, och avnjöt läcker mat som vittnade om det inte var några som helst tvivel om att vi befann oss i Italien.

Maten och de härliga solterrasserna är fantastiska, men det bästa med området - enligt mig - är de breda boulevarderna

På skidor i världsarvet

Man blir ständigt påmind om, var man befinner sig. För inget i eller omkring Val Gardena går att förväxla med något annat ställe. Över pisterna vakar nämligen Dolomiterna, som med sina kilometerhöga lodräta klippsidor, och ofta flata toppar, inte liknar några andra berg i världen. Det är även dessa mastodonter som har säkrat sig en alldeles egen plats på UNESCOs världsarvslista.

Och så är det skidåkningen. Itaienarna har naturligvis konkluderat att deras chica kläder bäst kommer till sin rätt på nypreparerade pister. I vilket fall som helst, så är det inte ovanligt att pisterna får en uppfräschning av en pistmaskin, mitt på dagen. Det gör det en smula lättare att se elegant ut på skidor, även om skulle ha skämt bort sig själv med ett glas rödvin på lunchen.

Dolomiterna är storslagna och magnifika

Mjölksyra på Saslong

En av de hörnor av skidområdet, som man ska carva sig långt runt om, om man fått ett glas vin eller två, är Saslong-pisten. I december varje år, så ligger nämligen denna tre och en halv kilometer långa pist nämligen grunden för världsmästerskapen i herrarnas Super-G.

Vi hade i stort sätt pisten för oss själva, och när jag och resten av gruppen stod på toppen så tänkte jag, att det sällan hade varit bättre förutsättningar för att kunna ge den fullt ös. Storslalomskidorna på mina fötter var styva och nyslipade, pisten var nypreparerad, och solen sken.

Tillsammans med vår guide pekade jag skidspetsarna nedåt, och slog några få stora svängar. De första 100 metrarna är branta, innan pisten försvinner ned mellan träden. Här går den upp och ned, från platåer till branta passager. Det började gå upp för mig, att det inte bara var lutningen i sig själv, som hade skapat pistens renommé, utan snarare de otaliga svängar och den varierande brantheten.

Jag flög genom den stora röda Audi-bågen, som året runt markerar slutet på pisten. Jag hade ingen som helst känsel i mina ben, och jag hade stora svarta fält som simmade runt längst upp i mitt synfält. Precis när jag sjunkit ihop och lagt mig i snön, efter en hård och klumpig inbromsning, gjorde vår guide (som var minst dubbelt så gammal som jag), en vacker och behärskad inbromsning precis vid min sida. Jag ångrade bittert alla mina inställda löpturer, som tyvärr var betydligt fler, än de som jag genomfört.

I december varje år kastar sig världens bästa skidåkare utför Saslong, i hjärtat av Dolomiterna

Dalen med tre ansikten

Då resten av gruppen anslöt sig till oss, och jag hade återfått hela mitt synfält, så upptäckte jag att vi befann oss mitt under ett stort, vackert renässansslott, som vilade över byn vid sidan av pisten.

Vi hade ankommit i St. Christina, som ligger på en backe precis mitt i dalen Val Gardena. Eftersom byn ligger upphöjd på en platå över resten av dalen, så får den mer sol än de andra omkringliggande byarna. Om man vill avnjuta en god måltid, eller en kall dricka i solen, så är St. Christina områdets bästa by att göra det i.

Längre upp i dalen ligger Sëlva Val Gardena, som är de aktiva skidåkarnas paradis. Byn ligger mitt på Sella Rondaen, som är den mest berömda skidrutten i hela Dolomiti Superski, och det betyder att denna byn är den mest direkta ingången till de många hundra kilometer pist, som mega-området är så berömt för. Det är även i Sëlva Val Gardena som du hittar den bästa afterskin.

Vi bodde i byn Ortisei i den andra änden av dalen. Det är dalens centrum för shopping och nöje, och den flera hundra år gamla traditionen för trätäljning visar sitt vackert utformade ansikte överallt. Det är även här som man hittar den största koncentrationen av lyxhotell och dyra restauranger. Det är bra möjligheter för skidåkning helt ned till byn, men annars finns det offentlig transport till de andra byarna.

TIPS: Om man vill ha extra bra boende, så kan vi rekommendera Alpin Garden Wellness Resort. Här får man mer lyx än man har kunnat drömma om, maten är oöverträffad och spännande, och så är det endast för vuxna.

De 3 största och mest kända byarna i Val Gardena dalen är Sëlva, Santa Christina och Ortisei

Tillbaka på den soldränkta terrassen

Märkligt nog, så lägger vår guide inte så stor vikt vid att vi faktiskt befinner oss mitt i världens största skidområde. I gengäld så nämner hon både pisternas kvalitet, bergens skönhet, de fantastiska trakteringerna och den lokala kulturen. Men storleken benämner hon inte.

För stora skidområden finns det massor av i Alperna, och om man väljer att köra till Val Gardena, så kör man förbi många av dem. Även om 1.220 kilometer pist är ett större lekland, än den mest ambitiösa skidåkare kan hantera, så är det endast en av många anledningar till att köra så långt sydpå.

Den riktiga anledningen, ska man enligt vår guide hitta i den lokala folksjälen. I precis dessa dalarna talar de ladinska, som är ett isolerat språk som endast talas av omkring 25.000 människor. Utöver det så talar de även italienska och tyska. Folket här är ganska speciella, och det smittar av sig på upplevelsen.

Från det italienska har de tagit kärleken till maten, från det österrikiska så har de tagit ordningsamheten, med hur pister och liftar är organiserade, och så har de mixat ihop alltihop till en elegant, välfungerande och unik skidupplevelse, som inte påminner om något annat i hela världen.

Det är därför som man med ro i magen kan fräsa förbi de många kända skidområdena i Österrike, precis som när vi tidigare åkte förbi det ena bra matstället, efter det andra. Det handlar inte om att komma till ett bra ställe, det handlar om att komma till ett perfekt ställe. Och om man är en finsmakare med smak för både mat, skidåkning och kultur, så bör man unna sig själv en tur hit.